Jag, Åsa Andersson är född på tidigt 70-tal den 12 November. Mitt hundintresse är i praktiken inte så gammalt,  men sedan jag var liten har jag önskat mig en egen hund. Det blev aldrig någon hund, för mycket arbete och ansvar sa mina föräldrar. Att jag sedan har haft två hästar hör inte dit, inte är det arbete och ansvar med dem..? Hur mina föräldrar tänkte då vet jag inte.

Sedan jag var 11 år red jag på ridskola i många år, min mamma återupptog sitt eget ridintresse från tiden då hon var ung. På den vägen gick det sedan. Först min lilla ponny Miss O, en Shagaya-arab, vit och vacker. Efter ett par år blev det sedan dags för häst nummer två, Molotow. Ett svenskt halvblod, ståtlig brun herre som var motsatsen till min ponny. Han var lydig, lugn och formbar. Denne herre ville min mamma gärna köra in. Det slutade sedan med att jag blev kusk och mamma groom. Det hann bli en hel del tävlande, först dressyr med min ponny. Senare körtävlingar upp till MSV klass och även dressyr.

I slutet av min hästkarriär började jag så leta efter en hundras som skulle passa mig. Jag ville ha en hund som kunde springa med på mina ridturer och alltid följa min sida. Hunden kom sedan in i mitt liv ett år efter att jag tagit bort min sista häst. Det var skönt att vara djurledig och ta dagen som den kom, men ett år fick räcka.Tillbaka till djurlivet där jag har träffat många nya vänner och bekanta och en livsstil som trots allt är rätt lik det där livet med hästar.
Från att vilja ha en sällskapshund är nu intresset för utställning och tävling väckt. Jag har hunnit med en del kurser och har fått många verktyg att använda i framtiden. Jag är inte en utpräglad tävlingsmänniska, men visst är jag sugen att komma ut på både lydnadsplanen och brukstävlingar och söka min lycka i utställningsringen. Det är trots allt roligt när det går bra och de gånger det inte gör det ser jag till att glömma. Jag får ta en dag i sänder och se vart tiden för mig. Först och främst är hunden ett sällskap för mig, allt det andra är ett plus.